Såg just denna film. Har dessvärre inte mycket bra att säga om den. Den var tråkigt - Gud så tråkig, långsam och pretentiös men framför allt meningslös. Den beskrevs som ett "murder mystery"; spännande tänkte jag, undrar vem som är mördaren. Men inte sjutton fick man lösningen. Jag brukar inte gilla öppna slut i filmer särskilt ofta men jag kan acceptera att dem förekommer. Men, man kan inte framställa en film som ett "murder mystery" när den erbjuder tittaren varken ledtrådar under filmens gång, eller en lösning i filmens slut. Det var snarare en film om en sysslolös polis, med någon typ av störning, som råkar bo i en småstad där ett mord en gång förekommer. Polisen vet inte vem som mördade flickan så han tar en fika. [75 minuter passerar] Han äter middag. The End.

Det mest fascinerande med filmen var huvudkaraktärens tjocka mustasch. Jag skulle föredragit att spendera dem där 75 minuterna med att kolla på mannens musche växa. Okej, bara dålig var den inte. Den hade ett intressant soundtrack och vackra bilder. Tyvärr räckte det inte fullt för mig. 

För övrigt spenderades dagen på klipporna med Queenie och det var toppen. Världens bästa tjej

Nu på morgonen skaffade jag Google+. Jag hade inte någon aning vad jag skulle förvänta mig och om jag ska vara helt ärlig känner jag likadant nu en timme senare. Det kanske beror på att jag har i stort sett inga vänner, eller inga i mina "kretsar" som dem kallar det. Nästan ingen jag känner har skaffat ett konto ännu så för tillfället finns det inte så mycket att göra. 

Från det jag har kollat igenom kan jag ändå säga att jag tycker att idén verkar super. Hela grejen att man kan välja vilka av "vännerna" som man vill dela sin information, sin posts m.m. med är verkligen asbra. Jag kommer helt klart använda mig av det 24/7.

Jag kan tänka mig att lägga av med facebook helt när Google+ kommit igång ordentligt. Än så länge föredrar jag upplägget och attityden hos google. Spännande...

Det kändes som att dem inte riktigt kunde bestämma sig vad det skulle vara för genre. Ena stunden var det thriller, den andra action, sedan fick vi lite kärlek, fantasy och mitt ur ingenstans blir det en ninja-rulle som avslutas i dokumentärt stuk. De olika bitarna är hur bra som helst för sig, ibland kan dem para ihop sig och bli något underbart, men i Elephant White var det hela bara en enda röra som lämnade mig förvirrad. Det tråkigaste var att temat var så bra och viktigt men förlorades helt. Det var inte förrän slutet då en text med statistik rörande trafficking uppenbarades som jag fattade att det var där de ville lägga fokus. Riktigt synd.