Har haft fullt upp på sista tiden så att blogga har inte hunnits med. Men vad gör det, sommaren är ju till för att njutas av inte spenderas framför en skärm. Dock har ju vädret inte varit någonting att hurra över direkt. I vilket fall som helst är det skönt att kunna slappa. Än har inte skolan börjat för min del.


I alla fall, nu till det jag egentligen tänk att prata om. För någon vecka sedan såg jag en otroligt bra film som jag hoppas ALLA ser. Den var så bra att jag såg om den häromdagen. (Titta på en film två gånger under så kort tid har jag inte gjort sen jag var åtta.) Filmen jag såg heter Submarine och är en brittisk komedi. Den är bra, o så bra. Den är så bra att jag inte ens kan beskriva. Den är underbar, mysig, charmig, rolig och perfekt. Den är som Napoleon Dynamite fast inte lika långsam. Gillar du Napoleon Dynamite kommer du älska denna film. Gillar du inte Napoleon Dynamite (förstår jag mig inte på dig) så tycker du säkert om denna film ändå. Ärligt talat så kommer jag inte på någonting med den här filmen som inte var bra. Ni som känner mig vet att det är sällan det inte finns minst en detalj på en film som jag skulle vilja ändra/ta bort.

Okej okej, istället för att enbart prisa filmen kanske jag ska berätta vad den handlar om. Submarine handlar om Oliver Tate, en 15-årig (tror jag) kille boende i Wales. Hans två mål: få ihop det med en tjej och rädda sina föräldrars äktenskap. Det kanske inte låter som den mest intressanta historien någonsin och nej, det är det inte heller. Däremot gör Olivers minst sagt underliga personlighet det hela mycket underhållande. Mer tänker jag inte säga för jag tycker att ni ska se detta mästerverk typ nu direkt på momangen. Deal?

Nu ska jag lugna ner mig lite och skicka iväg en bloggdesign. Tjingeling!

Såg just denna film. Har dessvärre inte mycket bra att säga om den. Den var tråkigt - Gud så tråkig, långsam och pretentiös men framför allt meningslös. Den beskrevs som ett "murder mystery"; spännande tänkte jag, undrar vem som är mördaren. Men inte sjutton fick man lösningen. Jag brukar inte gilla öppna slut i filmer särskilt ofta men jag kan acceptera att dem förekommer. Men, man kan inte framställa en film som ett "murder mystery" när den erbjuder tittaren varken ledtrådar under filmens gång, eller en lösning i filmens slut. Det var snarare en film om en sysslolös polis, med någon typ av störning, som råkar bo i en småstad där ett mord en gång förekommer. Polisen vet inte vem som mördade flickan så han tar en fika. [75 minuter passerar] Han äter middag. The End.

Det mest fascinerande med filmen var huvudkaraktärens tjocka mustasch. Jag skulle föredragit att spendera dem där 75 minuterna med att kolla på mannens musche växa. Okej, bara dålig var den inte. Den hade ett intressant soundtrack och vackra bilder. Tyvärr räckte det inte fullt för mig. 

För övrigt spenderades dagen på klipporna med Queenie och det var toppen. Världens bästa tjej

Ikväll såg jag filmen Elephant White. Jag förväntade mig inte så mycket och det var nog tur. Filmen var inte hemsk, men den var inte heller bra.

Filmen handlar om en lönnmördare, Curtie Church, som blir anlitad av en affärsman i Thailand. Uppdraget: döda slavhandlarna som mördade mannens dotter. Church sätter planen i verket men det dröjer inte länge förrän han inser att affärsmannen inte varit helt ärlig.

Det kändes som att dem inte riktigt kunde bestämma sig vad det skulle vara för genre. Ena stunden var det thriller, den andra action, sedan fick vi lite kärlek, fantasy och mitt ur ingenstans blir det en ninja-rulle som avslutas i dokumentärt stuk. De olika bitarna är hur bra som helst för sig, ibland kan dem para ihop sig och bli något underbart, men i Elephant White var det hela bara en enda röra som lämnade mig förvirrad. Det tråkigaste var att temat var så bra och viktigt men förlorades helt. Det var inte förrän slutet då en text med statistik rörande trafficking uppenbarades som jag fattade att det var där de ville lägga fokus. Riktigt synd.