Ikväll såg jag filmen Elephant White. Jag förväntade mig inte så mycket och det var nog tur. Filmen var inte hemsk, men den var inte heller bra.

Filmen handlar om en lönnmördare, Curtie Church, som blir anlitad av en affärsman i Thailand. Uppdraget: döda slavhandlarna som mördade mannens dotter. Church sätter planen i verket men det dröjer inte länge förrän han inser att affärsmannen inte varit helt ärlig.

Det kändes som att dem inte riktigt kunde bestämma sig vad det skulle vara för genre. Ena stunden var det thriller, den andra action, sedan fick vi lite kärlek, fantasy och mitt ur ingenstans blir det en ninja-rulle som avslutas i dokumentärt stuk. De olika bitarna är hur bra som helst för sig, ibland kan dem para ihop sig och bli något underbart, men i Elephant White var det hela bara en enda röra som lämnade mig förvirrad. Det tråkigaste var att temat var så bra och viktigt men förlorades helt. Det var inte förrän slutet då en text med statistik rörande trafficking uppenbarades som jag fattade att det var där de ville lägga fokus. Riktigt synd.